Baking with father Christmas

Nja, inte bokstavligt talat kanske. Men idag har det bakats för fullt här i huset. Ugnarna har gått varma och en doft av både pepparkaka och Rockbulle har legat i luften. Mmmm!!

För tillfället håller jag också på med att koka lite härligt god chokladkola (hoppas jag i alla fall) Jag och att koka knäck och kola brukar inte vara någon bra kombination. Det brukar alltså inte bli så bra :S Men men, man måste ge det flera försök, dessutom är det ju så gott!

Försöker också att återskapa minnet av min farmors goda kolor som hon alltid serverade på julen.

På tal om Rockbulle. Den måste tillhöra julens mest fantastiska lussebulle. Kanske ska jag ta och dela med mig av receptet. Det kommer i vilket fall från Lena och Göstas bok- Om konsten att njuta av livet.

Rockbulle: 2 st präktiga julrockbullar

5 dl mjölk

125 g smör

2 ägg

1 tsk kardemumma

50 g jäst

1 g saffran

1 1/2 dl socker

Vetemjöl till en lagom fast deg

Smält smöret och ljumma mjölken. Rör ner jästen, kardemumma, sockret och äggen.

Stöt saffran tillsammans med ett par sockerbitar i en mortel och häll det i degen. Rör om!

Nu tillsätter du vetemjöl till en rar och trevlig deg som sedan får jäsa i minst en timme.

Under tiden som degen jäser, blandar du ihop fyllningen till Rockbullen.

Fyllning (rör ihop):

2 dl socker

4 tsk vaniljsocker

2 dl fint hackad eller mald mandel

250 g smör

När jäsningen är färdig, kavlar du ut degen och lägger på rikligt med fyllning.

Därefter rullar du ihop degen till långa stänger och skivar dessa i lagom stora bullbitar.

Bullbitarna lägger du så i en välsmord gjutjärnsstekpanna och låter jäsa ytterligare 40 minuter.

Pensla bullen med ägg och strö på rikligt med pärlsocker och grovt hackad sötmandel.

Sätt in bullen i kall ugn och ställ in ugnen på 200 grader under cirka 25 minuter. Sänk därefter temperaturen till 150 grader under cirka 10 minuter och passa noga så att bullen inte blir bränd. Den får heller inte stå så länge i ugnen att den blir torr!

Varning! Oemotståndligt god :)

Rockbulle wahhh! Haha, har bara ätit eran hoho :3

- Jaaamenjoo! Det är klart! Jag vet bara inte VART man ska gå när man vill prata, om man skulle behöva. Så då är det lätt att man bara stänger in allt i sig själv. Men du har ju också din mamma att prata med... jag pratar ju liksom inte ens med henne... om "riktiga saker". Men det är klart att det är skönt att ha någon att anförtro sig åt ibland.

Men man blir så van av att inte ha någon, så man tänker liksom inte på det och sen när man verkligen känner att man behöver någon... så vet man liksom inte... då finns det ingen...



Bla bla svammel. Hoppas du fattar vad jag menar xD